#OnThisDay | 18.11 - Beatbox.se

I dagens matiga och läsvärda inlägg kan man på sina ställen ana en viss cynism, ironi och även en gnutta bitterhet. Jag beklagar i så fall eventuellt uppkommen ”dålig känsla” hos dig som läsare, men jag vill samtidigt påpeka att jag älskar musik – och att jag här listar min nemesis. Utan ironi. Här är 18 november genom åren.

1928

Walt Disney’s Steamboat Willie släpps. Även om det faktiskt inte var första filmen med Musse Pigg, och inte heller den första animerade filmen med synkat ljud, så var det den första som distribuerades ”på riktigt” och som också hade ett officiellt soundtrack. Så med andra ord, kanske är det så att utan Steamboat Willie hade inte Harold Faltermayer haft någon karriär. Fundera på det du.

1936

Don Cherry, pappa till Eagle Eye och styvpappa till Neneh, föds i Oklahoma City. Jag är galet oinsatt och okunnig när det gäller jazz, men jag kan läsa mig till att han har inspirerat generationer av free-jazz-instrumentalister och att han på 50-talet samarbetade med namn som t o m jag känner igen, som t ex John Coltrane. På 70-talet initierade han en ny form av ”world fusion music” och han var aktiv ända in till sin död i oktober 1995. Här är Apprehension från Stolen Moments: Red Hot + Cool 1994.

1952

Grattis på 72-årsdagen till brittiske artisten och låtskrivaren John Parr föds. Japp, brittiske, vilket förvånade mig lite, även om jag som fan borde haft koll på det. Jag skulle ju annars vilja påstå att hans musikaliska legacy är väldigt typiskt amerikansk. Om du inte är ett fan, men ändå lyssnade på musik på 80-talet så känner du i alla fall garanterat till hans listetta från 1985, St Elmo’s Fire (Man in Motion) från filmen med samma namn. Men, han låg bakom mycket mer än så, t ex ledmotiv från andra ”storfilmer” som Tre män och en baby och The running man. Han samarbetade bl a också med Meat Loaf under åren där denne inte hängde med Jim Steinman. Den här låten släppte både Parr och Meatloaf 1984.

1956

Fats Domino gör sitt första TV-framträdande i Ed Sullivan Show där han framför Blueberry Hill, en låt som tidigare bl a spelats in av Louis Armstrong och Glenn Miller, men som från den här dagen blev en rock’n’roll standard. Notera att framträdandet är TikTok-långt, d v s endast 1.40. Allt kommer tillbaka.

1960

Kim Smith föds i västra Londons förorter som dotter till Reginald Smith, under namnet Marty Wilde en av Englands första och största rock’nroll-stjärnor vid sidan av t ex Cliff Richard och Tommy Steele, och Joyce Baker, medlem i sång- och dansgruppen The Vernon Girls. Kims ett år äldre bror Ricki Steven Reginald Smith lanserades som popstjärnan Ricky Wilde redan vid 11-års ålder (I’m An Astronaut, 1972), medan Kim inte behövde bli en ”Wilde” förrän hon fyllt 20. Jag skriver ”behövde” utan att alls veta hur det verkligen var, men att pappa låg bakom skapandet av syskonen Wilde råder ju knappast någon tvekan. I januari 1981 släpptes Kim Wildes debutsingel Kids in America och resten är ju pophistoria. I somras stod hon på scen här i Halland och i början av nästa år är hon tillbaka i Sverige. Vi gillar Kim, jag gillar Kim :)

1975

Bruce Springsteen & The E Street Band gör sin första Europaspelning på Hammersmith Odeon, London. Både Bruce själv och kritikerna är missnöjda efteråt och han kallas för ”en andra eller tredje rangens Bob Dylan”. Tre konserter och sex dagar senare kommer de tillbaka och gör succé med en tre timmar lång konsert och nio extranummer. Så det kan gå.

1985

Jag har genomgående en komplicerad relation till många av ”gubbarna” i musikhistorien. Jag är sällan särskilt förtjust i det som anses vara deras storverk, varken konstnärligt eller kommersiellt, utan istället snöar jag in på nåt som i praktiken ingen gillar. Det här är skulle väl kunna vara ett exempel på det? Den gode Paul McCartney gör ledmotivet till skojsig Chevy Chase-film och paketeras i tidstypiskt finfin Art Of Noise-liknande produktion. Den blev ju faktiskt #7 i USA och #13 i England, men i Sverige missade den Trackslistan när den testades lite senare i november.

1989

Och på tal om Trackslistan, och om åren då Jim Steinman inte hängde med Meat Loaf. Bland de floppande utmanarna i Tracks denna dag hittar vi ännu ett exempel på hur besviken jag ofta var på svenska folket när det begav sig. När vi för en tid sedan strålade samman i Tracksgruppen på Facebook och listade våra over-all-favoriter från 1989 så var den här min tvåa. Dessutom är ju detta ratande från Trackspubliken också den direkta orsaken till att s k vanligt folk tror att detta är en Celine Dion-låt. Jag har inget emot henne, men varken Power Of Love eller denna borde vara mest kända med henne. Basta!

Här alltså Jim Steinmans ”soloprojekt” Pandora’s Box och originalversionen av den fantastiska It’s All Coming Back To Me Now.

1993

Ja. Det är sant. Ni som känner mig tror nog att jag har blivit hackad. Men som sagt, jag är kanske inte alltid den trångsynte 80-talsfetischisten som jag verkar vara. Jag må hävda att det här bandet (lika svårt och ödesdigert för mig att nämna vid namn som Voldemort i Harry Potter) är roten till det mesta som gick fel med musiken på 90-talet och att deras genombrott var andra upplagan ”the day the music died” (jag hoppas att ni vet vilken som var den första, annars tar vi det den 3 februari), men jag är samtidigt inte sämre än att jag kan erkänna att just deras MTV Unplugged-set (som alltså spelades in just denna dag 1993) är lyssningsbart. Inte mer. Men ändå. Tänka sig.

2011

Svenska Mohjang Studios arrangerar Minecon i Las Vegas och släpper den fulla versionen av Minecraft officiellt, efter att spelet funnits ute kommersiellt sedan juni 2009 och redan hade över tio miljoner registrerade användare :) Samma dag släpper också brittisk-irländska X-Factor-skapelsen One Direction sitt debutalbum Up All Night. Vilken dag i populärkulturhistorien!