#OnThisDay | XXXX.11.01

Ännu en twist på konceptet. Jag insåg att det var ett helt gäng intressanta människor i och i närheten av ”mitt musikuniversum” som föddes den 1 november. Så idag blir det en födelsedagsspecial!

1947 – Amerikanske superproducenten och låtskrivaren Jim Steinman. Här med titellåten från albumet Bad For Good från 1981. Albumet var tänkt att sjungas in av Meat Loaf, men eftersom han fick problem med rösten så valde Steinman att sjunga i varje fall de flesta av låtarna själv och ge ut det i eget namn.

1949 – Kanadensiske superproducenten och låtskrivaren David Foster. Presentation är förhoppningsvis överflödig, med tanke på hur många oförglömliga och tidlösa klassiker den här mannen ligger bakom. Tidningen Rolling Stone beskrev honom i mitten av 80-talet som the ”master of overblown productions school of bombastic pop kitsch”, vilket ju är en fantastiskt fin komplimang :) Även han har faktiskt ställt sig bakom sångmicken vid några få tillfällen, här tillsammans med Olivia Newton-John (RIP) 1986.

1951 – Amerikanske sångaren, låtskrivaren och saxofonisten Ronald Bell. Redan 1964, alltså 13 år gammal, bildade han bandet The Jazziacs tillsammans med sin storebror Robert och fem andra grabbar i området. Redan tidigt blandade de jazz, soul och funk på ett sätt som skulle bli deras kännetecken genom karriären. Efter många namnbyten under de första åren blev det till sist Kool & The Gang (Robert Bells smeknamn var ’Kool’) och på den vägen blev det. 1969 släppte de sitt självbetitlade debutalbum och tio år senare var de på den kommersiella toppen av sin karriär med hits som Ladies Night, Get Down On It och inte minst USA-ettan Celebration. Här är Victory från 1986, en av deras sista hitlåtar.

1962 – Anthony Kiedis, sångare och låtskrivare i Red Hot Chilipeppers samt Magne Furuholmen i A-ha

Hoppas det är ok att jag väljer att fronta Mags, nånstans måste jag ju hålla ”Beatbox.se-linjen”, eller hur? ;-) Naturligtvis mest känd som keyboardist och låtskrivare i A-ha och inte minst mannen bakom så den legendariska synthslingan i Take On Me. När A-ha gick skilda vägar 1994 började han jobba med olika projekt, här är Kryptonite från solodebuten Past Perfect Future Tense 2004, med medlemmar från både Coldplay och Travis i bandet. Och det hörs ju.

1963 – Rick Allen, Def Leppards trummis, vars vänsterarm blev kvar i bilen när resten av honom flög ur den samma på nyårsaftonen 1984. Läkarna lyckades först sätta tillbaka armen, men blev senare tvungna att amputera den p g a en infektion. Men, som alla vet, han fortsatte att trumma på och gör så fortfarande. De närmaste åren efter olyckan skulle ju komma att bli bandets storhetsperiod, så man får väl konstatera att det var ett bra beslut. Här den minst sagt fantastiska Animal från 1987.

1967 – Australiensiska sångerskan Filippina Lydia Arena, känd som Tina Arena Ärligt talat en artist som jag till största delen inte alls har koll på. Jag har dock förstått att hon är en av Australiens mest sålda artister genom tiderna och jag vet att hon 1995 hördes lite mer över hela världen med soulballaden Chains. Redan som 7-åring fick hon artistnamnet Tina (från början med tillägget ”Tiny”) när hon 1974 blev castad till TV-showen Young Talent Time, där hon blev kvar och även turnerade tillsammans med ända fram till 1983. Då hade hon året innan bl a blivit mentor åt de nya i showgruppen, en av dem var Danielle ”Dannii” Minogue. 1985 solodebuterade hon och i april 1990 släpptes singeln I Need Your Body, vilket är min enda relation till henne. Vid något tillfälle hamnade den i min skivsamling och den är ju riktigt bra!