SE.POP är alltså ”min” svenska popmusik (mellan ca 1993-2012) i ett format som kanske även andra vill dela med mig, och som kanske även kan hjälpa någon att upptäcka något de kanske missat.

SE.POP presenteras i första hand på Mixcloud (där alla låtar alltid finns med), men även som en spellista på YouTube (där rättigheter o d kan påverka vad som kan tas med) samt på Spotify (där en del av låtarna saknas). Både YouTube- och Spotify-spellistorna kommer fyllas på för varje show jag publicerar, så det är bara att gå in och prenumerera/följa så kommer din värld av svensk popmusik att växa…

SE.POP | 03

1. Mr Jones Machine feat Susie – De månbleka tingen
(J.Ollila, J.Ollila, M.Lindström, S.Päivärinta) 2011, Progress – från singeln + albumet ”Monokrom”.

Bröderna Ollila (Jarmo bl a från Daily Planet och Jouni bl a från Poupée Fabrik) och Magnus Lindström passerade obemärkt förbi under min radar med sina första två skivor New Wave 2005 och Återvändsgränd 2007, men när de 2011 sammanstrålade med Susie Päivärinta på den här singeln, då vaknade även jag :)

2. Kamera – Talk About
(J.Hjelm, C.DeLorean, O.Ålenius) 2007, Ultrachrome – från albumet ”Resurrection”.

Det var 2003 som bandet Kamera (som bildats några år tidigare av Carl DeLorean, Kit Balance och sångaren Joakim Hjelm) stod på randen av det stora genombrottet. Singlarna At Work och Fragile gick en hel del på radion (om jag minns rätt?) och debutalbumet var helgjutet. Sen vet jag inte riktigt vad som hände… Det var bl a först nu, när jag skulle uppdatera Spotify-listan för SE.POP, som jag upptäckte att andra albumet Resurrection gavs ut i två versioner, där den senare (den amerikanska) saknar just den här låten – och det är den versionen av albumet som ligger på Spotify.

3. Photogenic – Singing The Blues (We Say Goodbye)
(J.Johansson, M.Korkeamäki) 1995, Stockholm Records – från singeln

Två år tidigare hette de Telegraph och släppte den idag hett eftertraktade vinylsingeln Nothing on my Mind, och två år senare stavade de gruppnamnet på franska och deltog i Melodifestivalen med Nattens änglar, skriven av Ace of Base’s Jonas Berggren. Men 1995, då var det MTV:s dokusåpa The Real World Stockholm som gällde – i varje fall är det så det står på omslaget. Själv har jag ingen aning om hur den hade med TV-programmet att göra…

4. Lisa Miskovsky – This Fire
(B.Yttling, L.Miskovsky) 2011, Sony/Columbia – från albumet ”Violent Sky”.

Vid det här laget hade det redan gått tio år sedan Umeå-födda Lisa slog igenom i eget namn med debutsingeln Driving One of Your Cars – efter att året innan skrivit Shape Of Your Heart åt Backstreet Boys. 2011 hade intresset för henne börjat falna, och då slog hon till med den här enligt mig grymma låten som öppningsspår på album #4, som hon skrev tillsammans med Björn Yttling från Peter, Bjorn and John.

5. Emmon – Ghost Dance
(E.Nylén) 2011, Wonderland Records – från albumet ”Nomme”

Redan 2001-2002, när hon i högsta grad fortfarande var inblandad i indiepopbandet Paris, släppte Emma Nylén solodemos under namnet Emmon. Dock var det först 2007, på Wonderland Records, som den ”riktiga” solodebuten kom, i form av albumet The Art & The Evil. 2011 landade tredje albumet Nomme, och därifrån är den här grymma favoriten hämtad.

6. Timoteij – Het
(D.Barkman, J.Ringqvist, P.Assarsson) 2011, Lionheart – från singeln + albumet ”Tabu”

Cecilia, Elina, Bodil och Johanna möttes på Katedralskolan i Skara, och som den stadens kultur närmast kräver, så bildade de ett band med Melodifestivalen i sikte. Eller ja, om det verkligen var så det vet jag inte, men det var så det blev. Endast något år senare, 2010, dök de upp i Sveriges största TV-program och gjorde succé med sina folkmusikindränkta schlagerpop. Konceptet förfinades på de två album de hann släppa, och jag tycker där finns ett gäng grymma poplåtar att upptäcka, om man inte gjort det tidigare.

7. E-Type feat Nana – Far up in the Air
(E-Type, Mud) 2004, Stockholm Records – från albumet ”Loud Pipes Save Lives”

E-Type ja. Ännu en artist som befinner sig långt ner på den s k kredd-skalan, och där de flesta (som vanligt) har hört och minns endast ett fåtal, ganska uttjatade låtar. Som jag nämnt tidigare så fördjupar jag mig ju gärna istället i t ex albumspår efter ”storhetstiden”. Här är ett alldeles lysande exempel på ett sånt. Med Nana Hedin officiellt angiven som sångerska, vilket ju inte var fallet under nämnda storhetstid.