Mikael Landby – EP:n jag glömde. 2017 års bästa?
Jamenvisst, så är det. Jag väljer att starta 2018 med att alltså proklamera, tipsa, påminna (välj själv) om en EP som släpptes den 31 augusti, förra året. Min höst har varit rörig och fullspäckad av fler än en anledning och det är massor av kul grejer som jag inte har hunnit med att skriva om – och då inte minst mina ”gamla” singlar och allt det där. Men…jag säger bara, men…den här borde jag fasen få skäll för att jag aldrig nämnde för snart ett halvår sen. Visst, EP:n ifråga gick upp i topp på iTunes-listan, före bl a Beyonce och Avicii, så bevisligen klarade den sig bra utan mina stärkande ord, men ändå. Så, idag skriver den 3 januari 2018 och jag hoppas verkligen att ni om inte annat har plockat med de här låtarna i era listor över 2017 års höjdpunkter. Om inte, gör det nu!
Mikael Landby alltså. Jag sammanfattar ur den halvårsgamla pressreleasen, lägger till och drar ifrån:
”Med ett förflutet i schlagercoverbandet Hallå Hela Pressen utgjorde han 2011 tillsammans med Mattias Garzon duon Straight Up! som gjorde det årets Pride-låt ”Show The World Tonight”, 2014 var de båda med i gruppen Pink Pistols som deltog i Melodifestivalen med ”I Am Somebody” och utöver det har han bl a körat bakom några av Sveriges största artister. Men när det var det dags att debutera på egna ben så var det musikaliskt en helt ny sida han visade upp – inspirerad av den musik som står honom närmast hjärtat; den svenska 80-tals popen. Skivans fem låtar tar upp tiden under, efter och mellan hans ex. Återblickar till perioder och ögonblick i Mikaels liv som med hjälp av Elin Bell och Daniel Palms produktioner förvandlats till starka poplåtar.”
Kunde inte sagt det bättre själv…
Inledande ”Ingenting” är en grym låt, ”Natten” är skönt poppig och sen kommer ”Efterfest” – i min värld en av 2017 absolut bästa låtar. ”Rosa drömmar” är …ja, som en ’om-jag-bara-hade-vetat-ballad’ ska vara, och avslutande ”Öppet hav” gillade jag redan när den släpptes första gången 2016.
Hmm…ja, så här onyanserad låter alltså en ’hyllningsrecension’ som man har gått och burit på i nästan ett halvår. Take it or leave it ;-)
