GLAS – för att det saknades svensk synth…

Ibland är det självklart och nödvändigt att inleda ett inlägg med en låt. Troligen hade du annars inte förstått ett dugg av det som resten av inlägget är fyllt av.

GLAS alltså.

Bandet bildades för ungefär ett år sedan av Peter Johansson och Christian Bayard, den förstnämnde med en historia som (enligt egen utsago) ”harvande musiker” och den senare med bakgrund som DJ. Deras gemensamma kärlek till gammal synthmusik ledde dem fram till beslutet att försöka sig på ett gemensamt projekt.

Dessutom tyckte de (och det är här det börjar bli riktigt intressant…) att det saknades svensk synth. -Det görs mycket fantastiskt bra musik i Sverige, men det mesta är på engelska i genren, skrev Peter i det meddelande jag fick häromkvällen.

Vänta lite. Vad då meddelande häromkvällen? Låt oss backa rullbandet lite…efter att vi lyssnat på den här:

Så här var det.

I torsdags, alltså just innan midsommaren slog klorna i vårt land, så hände något spännande i den lilla värld av nörderi där jag allt som oftast befinner mig. Jag såg (och hörde) en länk till vad som benämndes som ”trevlig synthpop” på Facebook och efter att ha lyssnat på typ en halv låt så var jag såld. Dock fattade jag inte ens då att det via Soundcloud-länken fanns mer än en låt. Men det gjorde det. Fem stycken, listade i all sin enkelhet. Ögon, Vaakum, Gud, Människor och Hav. En enda genomgående profilbild, med enbart justeringar av färg och titel. Enkelt, stilrent och totalt intetsägande…

Ja, intetsägande för en som ständigt vill veta fakta. Vem/vilka var detta? Var kom de ifrån? Låtarna i sig var allt annat än intetsägande. Hur kan man bara dyka upp från ingenstans och publicera något så…bra, helt enkelt?

Några timmar senare (efter en del detektivarbete av andra, får erkännas) så bekräftades det att sångerskan vi hör är Helena Wigeborn, känd från duon Train To Spain. Framåt kvällen fick jag sedan (till sist, kändes det som) svar på det meddelande jag skickat på förmiddagen med den enkla frågan: -Vilka är ni?

Och det var alltså där vi var. Peter fortsätter, angående det där med svensk synth: Ingen förfest är ju komplett utan Adolphson & Falk och Saft (bandet alltså), men de (förfesterna alltså) riskerar ju att bli så korta om det inte finns fler band. Så vi försöker helt enkelt göra det själva.

Han berättar att han initialt sjöng själv, men att det lät förskräckligt. Vilken tur för oss alla att Christian då senare sprang på Helena från Train To Spain. Troligtvis i deras gemensamma hemstad Göteborg, men det förtäljer icke historien. De bokade en studio session för att ”känna efter” och man kunde konstatera att Helena var precis vad projektet behövde för att komma vidare.  – Å ja, på den vägen är det. Nu är det uppkavlade ärmar, på’t igen och spela in mer, avslutar han.

Och vad kan kännas bättre än en sån slutkläm i det här läget? Visst, fem grymma låtar kan vi leva på ett tag, men snart kommer vi vilja ha mer. Mycket mer!!!

PS. Som du säkert har förstått vid det här laget, så har detta ytterst samtida GLAS inget som helst att göra med det svenska band med samma namn som släppte en singel 1983. Så nu vet du det ;-)