Nytt, ganska nytt och bra just nu - 160923

Presence | of | Mind – Help Me Help You

(Lundström-Ambros-Wallroth)
2016, Cramada

Alltså, allvarligt talat. Mariestad. Min gamla hemstad, men inte minst också grogrund och hemvist för en mindre uppsjö av synthband. I våras körde man synthfestivalen Mariestad Synth, med enbart lokala band, och det är det jädrarimej inte många städer på landsorten som klarar, i varje fall inte med den nivån.

Det i min värld mest namnkunniga banden som deltog där (vid sidan av Markus Landgrens Moonlight Cove) är Presence | of | Mind (ja, det ska skrivas med de där strecken mellan…), som består av Christoffer Lundström, Hannes Ambros och Anders Wallroth. De bildades redan 1993, men som så många andra i genren så har intensiteten varierat genom åren, och efter att ha varit med på samlingar och släppt ett gäng EP:s så kom debutalbumet Interpersonal 2014. Om några veckor släpps deras andra album Pure, och just idag har andra singeln inför det albumet kommit. Den heter alltså Help Me Help You, och är helt enkelt riktigt jäkla bra!

PS. Jag som ju gärna skulle höra mer synthpop på svenska hyllar initiativet att ha med svenskspråkiga versioner av två av albumets låtar, så det är mitt tips till dig som tycker som jag, kolla albumet när det släpps den 7 oktober.

[wpdevart_youtube]s_sjEOvLlA0[/wpdevart_youtube]

Assemblage 23 – Bravery

(Tom Shear)
2106, Metropolis Records

Jag brukar ju ofta påtala för folk att jag inte är ’syntare’, men det kan ju vara lite svårt att motivera när jag idag ofta spelar och tipsar om just synthpop ur flödet av ny musik. En anledning skulle kunna vara att det är en genre som, trots melodikänsla och presumtiv radiovänlighet, sällan hörs (eller syns) i den etermedia som de flesta konsumerar. Jag vill väl helt enkelt tala om att det i den här genren finns så många ’stora’ band som går de flesta förbi.

Här är ett sådant, och som sagt – eftersom jag inte är syntare – så har jag ingen egen historia med Assemblage 23, även om debuten går tillbaka så långt som 1999. Det här är ett ensamband, synonymt med amerikanen Tom Shear. Och jag, sen som jag är, upptäckte honom först till förra albumet Bruise från 2012. Häromveckan kom det senaste, Endure, varifrån den här personliga favoriten (just nu, så här långt) kommer.

[wpdevart_youtube]Z5ovbeecQhk[/wpdevart_youtube]

Psy’Aviah Feat. Roeland Van Der Velde – Face To Face

(Schelpe-Anderson-Beron-Bisker-van der Velde)
2016, Alfa Matrix

Åh, det här med genrer. Belgiske producenten Yves Schelpe, som alltså går under namnet Psy’Aviah hade jag aldrig hört talas om fram till för några veckor sedan, och det kan ju naturligtvis finnas många anledningar till det – en är troligen att han kategoriseras bland techno, electroclash och annat som jag sällan eller aldrig bryr mig om. Men, så dök den här låten upp i en Facebookgrupp där vi är ett gäng nördar som delar ’personliga topplistor’ med varandra, och jag (och flera med mig) föll som furor. Grymt driv och galet bra refräng, inte sant?

[wpdevart_youtube]N_QbpgUipN0[/wpdevart_youtube]

Shelter – Figaro

(Webb-Bradly)
2016, Ministry Of Pop

Mark R Webb och Rob Bradley som utgör duon Shelter kom mer eller mindre från ingenstans när de 2014 skrev, producerade och släppte Erasure-sångaren Andy Bells tredje soloalbum iPop. Men det var liksom logiskt, man kan knappast komma på något mer passande att jämföra dem med än just Erasure. Typ. I slutet av samma år kom deras egna album Emerge, vilket jag har lyssnat ut och in på ett oräkneligt antal gånger.

Nu är de tillbaka med nya Ascend, som kanske inte tagit mig med lika mycket storm så här långt, men – den här löjligt trallvänligt somriga singeln räcker långt :) Tyvärr finns den inte i originalversion på YouTube, så jag kör enbart på Spotify här. Men det har ni ju naturligtvis alla ;-)

PS. Missa inte denna pärla från albumet; Lost in the 80’s tillsammans med Parralox, minst sagt fetgrym den också!

Candide – We’re Not Too Old

(Candide)
2016, self-released

Vår nya nationalsång! Ja, för oss ”bortåt 45+” alltså. Eller hur? ”We’re not too old to be a part of the action…” Word! :) Magnus och Beppe har fått till en dänga som helt enkelt sprudlar av livsenergi och är späckad med sköna 80-talsljud.

Jag lyssnade så sent som igår kväll på hur brittiske DJ:n Will Reid gick bananas, för andra veckan på raken, över denna på sin webradiokanal Club 80s, och av bara farten brände han även av bandets förra pärla Du bränner mig.

Är det så att Ljungbys finest har ett internationellt genombrott runt hörnet? Passa då på att se dem på BeatboxLive i Halmstad den 15 oktober innan de blir FÖR stora ;-)

[wpdevart_youtube]g21PmovYxHA[/wpdevart_youtube]

Fler tips, som du eventuellt har missat. Eller inte…