Richard Evenlind – När all vår längtan tynat bort (1988) + mer Richard/Ricco, Criss 99…och Spagna!

De senaste dagarnas intresse kring min Spotifylista ”Svenska 80-talet” har varit (och är) riktigt roligt följa. Inte minst för att det ju än en gång bekräftar att man trots allt inte är så ensam med sin smak och sina preferenser. Vi är inte lika många som de som jagar ihjäl sig efter Hellström-biljetter, men vi är i alla fler än några stycken…

Men…och var nu beredd på en radioövergång…frågan är om det är fler än några stycken som har koll på den här? Richard ”Ricco” Evenlind är ju, i alla fall i min värld, inget obekant namn på den svenska popscenen. Han började karriären som 17-åring i new wave-pop-rock-bandet Criss 99, fortsatte sedan som soloartist under några år i skiftet mellan 80- och 90-tal, för att sedan satsa på låtskriveri och inhopp lite här och där, bl a i två ’sentida’ upplagor av Noice samt 5th Sonic Brigade.

Senare i inlägget blir det både Criss 99 och mer eller mindre välbekanta sololåtar, men jag vill som sagt börja med något annat. Om man kollar på nätet, i det här fallet Wikipedia, Discogs och Musikon, så verkar det som att han släppte fyra solosinglar; Mamy Blue (1988) och C’mon Let’s Go (1989) som Richard samt On A Sunny Day (1991) och Can’t Say Goodbye (1992) som Ricco. Ingenstans hittade man solodebuten från 1988, innan jag lade in den på Discogs, och nu finns den t o m på YouTube :)

Richard Evenlind – När all vår längtan tynat bort
(P.Adebratt, R.Evenlind)
1988, Sonet Grammofon
Producerad av Per Adebratt och Richard Evenlind
Exekutiv prod: Ola Håkansson

Ett minst sagt långt kliv bort frontfiguren i Criss 99 bara något år tidigare, även om det där ju alltså var ett samarbete mellan Richard och Per Adebratt som ju också var med där. Här är New Commanders, hämtad ur filmen Stockholmsnatt, en låt som släpptes på singel redan 1985, men fick nytt liv då den alltså plockades med i Staffan Hildebrands film två år senare:

Deras album Non-Stop Heroes från 1986 är en lite bortglömd favorit i min skivhylla, kolla upp det på Spotify vetja… Favoriter i skivhyllan är också de där Richard/Ricco-singlarna, men de saknas ju tyvärr även i digital form, så där får man hålla till godo med vad man har. Så låt oss börja med den sista av dem, och med ännu ett filmklipp. Can’t Say Goodbye var ju nämligen ledmotiv till Ulf Malmros’ Ha ett underbart liv från 1992, ett soundtrack som f ö gått varmt genom åren hos mig…

Jag tror vi sparar lite Richard/Ricco till en annan dag, men alla singlarna måste ju upp på YouTube, så är det ju bara. Låt mig bara idag avsluta med singeln som alltså inte var solodebut, utan tydligen det andra försöket att slå på egen hand. Det gick inget vidare, men så är ju inte den här covern på 70-talshiten Mamy Blue heller särskilt jättefantastisk, trots det välbekanta Sonet-soundet…

Richard – Mamy Blue
(Giraud)
1988, Sonet Grammofon
Producerad av bl a Per Adebratt

Psst…jag minns inte om jag har länkat upp den förut, men den tål isf att upprepas. 1971 (alltså 15 år före Call Me och Easy Lady…) spelades Mamy Blue in av italo-legendaren Ivana Spagna :)