Lördagsgodis med Tara, Photogenic, Edin-Ådahl och…Änglarna!

Jag har ju sagt det många gånger förut. Essensen i mitt bloggande, och hela anledningen till att jag skapade beatbox.se för 2,5 år sedan, var och är de bortglömda/okända svenska 80-talspärlorna. Oftast har jag dem själv på singel, men det har blivit allt vanligare med tips från alla möjliga håll som sedan leder till inlägg här på bloggen. Nu när jag för tillfället har ganska tajt med tid för bloggandet, så återvänder jag därför gärna till essensen. Så, än en gång dags för lite smågodis – passande nog på en lördag :)

Tara – En andra chans

(Skärvik-Björnelius)
1983, Hot Records
Producerad av Christer Sandelin & Tommy Ekman

Vi börjar med två typ kompletteringar, låtar som ”saknades” när jag skrev om artisten senast. Först, Tara – duon bestående av keyboardisten Claes Björnelius och sångerskan Marika Skärvik vars två singlar Stockholms gränder och Taking your heart away jag skrev om här. Jag upptäckte dem medan jag gjorde research kring Marikas senare band, Small Talk (här hittar du inläggen om dem) och nu tycker jag att det är dags att vi gräver oss djupare i myllan. Här är B-sidan på Stockholms gränder, producerad av Sandelin & Ekman.

Photogenic – This time (Beautiful dream)

(Johansson-Korkeamäki)
1996, Stockholm Records
Producerad av Photogenic

Javisst, vi tar oss ända fram till mitten av 90-talet och fyller på med den enda låten som saknades i den här digra genomgången av Jimmie Johansson och Mika Korkeamäkis karriärer som Telegraph, Photogenic, Photogenique och till sist som Nemo. Deras mest kända stund är naturligtvis de tre minuterna i Melodifestivalen 1997, men här har vi alltså den singel som närmast föregick det framträdandet och som följde upp min personliga favorit Singing the blues (We say goodbye). Här är den harmlösa lilla 90-talspopdängan This time (Beautiful dream).

Edin-Ådahl – Allting brister

(Simon Ådahl)
1986, Prim
Producerad av Edin-Ådahl

Ett kanske lite oväntat objekt att lyfta fram, men vid det här laget kanske ni har upphört att förvånas. Det här är ett lysande exempel på en typ av 80-talsmusik som jag känner mig ganska ensam om att gilla. Det är inte tillräckligt synthigt för att gå hem hos den målgruppen, det är ju definitivt inte tillräckligt rockigt/gitarrbaserat för att gå hem i de leden och det är inte schlager. Det är bara pop. I det här fallet i och för sig ”kristen” pop, men det tycker jag, som tidigare påpekats, är ett konstigt sätt att kategorisera musik på – i alla fall för mig som sällan lägger särskilt mycket vikt vid budskapet…

Men här har vi alltså brödrakvartetten som några år senare stod som segrare i Melodifestivalen. Bandet släppte sitt debutalbum redan 1980, men under i praktiken hela 80-talet begränsades deras popularitet till kristna kretsar. Det enda jag kan minnas att jag egentligen hade hört med dem innan 1990 var singeln Heaven från 1986. Den var/är väl helt ok, men jag har av någon anledning fallit för B-sidan på singeln, vilket i och för sig kan kännas logiskt. Medan Heaven är skriven av Frank Ådahl, så är det brodern Simon som ligger bakom Allting brister – och det minns du väl vad jag tycker om hans alster?

Änglarna – Ögon

(Änglar)
1991, Itchy Music
Producerad av Tommy Kaså

Och så till sist, ännu ett steg bort från eurodisco och synthpop. Här är ett band som är omnämnt på faktasajten Swedish Heavy Metal, men det tycker jag definitivt är lite väl att ta i. Riktigt trevlig, tidstypisk, radiorock (kanske med lite schlagerfeeling?) kan vi väl snarare kalla det här Umeåbandets andra singel för. Den här har legat längst bak i samlingen (nästan i alla fall…börjar man på Ä så gör man…) ända sedan jag plockade den från nyhetshyllan på Jannes Vax i Skövde, helt beroende på att Tommy Kaså stod som producent. Jag hoppats nog då på lite mer Ten Tigers/Carmen Kane-sound på det hela…

På den första singeln, Änglars dans från 1990, kallade de sig f ö Angel, men det vet vi ju alla hur rörigt det var vid den tiden kring det namnet (läs här…), så det fick alltså bli Änglarna på singel #2. Troligen har sedan fotbollsassociationen något med att göra att jag fram tills idag har varit helt övertygad om att detta var ett Göteborgsband, men nu vet jag alltså bättre…