B-sidevaganza med Fingerprints (igen), 7even4orty7even (igen), Richard Herrey och Venus...

Javisst, vi kör en B-sidevaganza igen. Jag är medveten om att själva grejen med B-sidor (ofta) är att det handlar om en överbliven (sämre?) låt som t ex kanske inte platsade på albumet, men samtidigt är det ju så att det är där man (ibland) hittar pärlorna – låtarna som inte lika ofta hamnar i cirkulation eftersom folk inte bemödar sig att vända på singeln. Så som sagt, här är en sväng till…

– B-sidevaganza med Glen Spove, Trixie, Kristin Kaspersen och 7even 4orty 7even
– B-sidevaganza med Sound Of Music, Double Fantasy och Fingerprints

Fingerprints – I will do anything

Förra gången de var med, då med baksidan på Gimme your love-singeln, One more reason, så konstaterade jag att jag inte hade skrivit om dem tidigare. Delvis beror det ju på att den begränsade låtkatalog (ett album och sex singlar) som de släppte ifrån sig under sin livstid, idag är ganska lättillgänglig både digitalt och på CD, och då är det ju inte riktigt lika angeläget att plocka upp dem här. Men, det har inte hindrat mig i andra fall, så jag lovar bättring i att dela och hylla Fingerprints tidigare och poppigare låtar, inte bara de här ’rockigare’ sena B-sidorna :) För det är naturligtvis vad vi har med att göra även här – sista singeln under Fingerprints-flaggan blev Gotta have it all, där man på B-sidan hittar denna…

Fingerprints – I will do anything
(Björn Ström, S-E Dahl)
1991, Sonet Grammofon
Producerad av Fingerprints
Executive producer: Ola Håkansson

7even 4orty 7even – Cabaret

Vi fortsätter i Sonet-familjen, och med Ola Håkansson som angiven ’executive producer’. Förresten, för mig som typ aldrig satt min fot i en skivstudio – vad innebär det egentligen? Satt Ola i en lite högre och skönare stol, lite snett bakom Anders och övervakade alltsammans? :)

Här har vi alltså återigen Anders Hanssons lilla studioprojekt, som på fyra år släppte ifrån sig lika många singlar! Och, vilket de ska ha cred för, på var och en av singlarna fanns en unik B-sida! I två av fallen i och för sig instrumentala (som Don Dino senast), men ändå. Den här gången har jag plockat fram deras sista, och smått fantastiska, singel Angeleyes – jag har ju hyllat den tidigare, och nu är alltså turen kommen att lyssna på baksidan. Inte dum alls…

7even 4orty 7even – Cabaret
(Anders Hansson)
1989, Sonet Grammofon
Producerad av Anders Hansson
Executive producer: Ola Håkansson

Richard Herrey – Beat Of America

Well, de här två sista B-sidorna kommer från singlar där inte ens A-sidorna kanske är särskilt välbekanta, men vad gör väl det? Eller är det så att gemene man faktiskt har koll på att den mest välbekante (?) av Herrey-bröderna satsade på en skivkarriär på egen hand efter att familjesamarbetet hade lagts ner? Han är ju onekligen den av de tre som har synts mest i olika scensammanhang, men det vore väl synd att påstå att han har nått stora framgångar. 1989 släppte han singeln Who’s responsible i samarbete med Örjan Strandberg, som stod för produktion och musicerande, medan Richard skrev musiken själv tillsammans med en viss Widén. Vilka är dessa herrar, nån som vet? I vilket fall, här är B-sidan The beat of America, håll till godo…

Richard Herrey – The beat of America
(Herrey, Widén)
1989, Epoque Records
Producerad av Örjan Strandberg

Venus – Love has gone

Har jag sparat det bästa till sist? Ja kanske… Jag nämnde ju att inte ens A-sidorna var särskilt bekanta när det gällde de här två sista. Well, det beror ju på hur man tänker – Venus’ Bang bang har jag ju hyllat här tidigare, så det skulle (borde) ju kunna innebära att den är väldigt välkänd, eller hur? ;) Ivf, här är alltså tjejtrion Katja, Pernilla och Malin som jag gärna återkommer till, eftersom de hade Shanghai’s Rex Gisslén i producentstolen, något som ju för mig var likställt med högsta kvalitet vid den här tiden :) Runt Bang bang fanns ju hela dream-teamet i form av Thyrén-Bard som låtskrivare och Gisslén-Brunzell som producenter, men här på B-sidesinspelningen hittar vi ’bara’ Rex som producent, tillsammans med låtskrivaren Martin Rhamberg. Typiskt 1989-sound här, d v s milt sagt starkt influerat av Stock-Aitken-Waterman…