Euroish Eighties Dropouts, Part 1 – Falco

 

Visst minns ni den där listan som jag höll på med i typ ett halvår? Jag återkom ju då ganska ofta till vilka kriterier och definitioner som hade legat till grund för vad, vem och vilka som låg på listan. Helt konsekvent var det ju inte, och jag har inga som helst problem att hitta luckor i resonemanget så här i efterhand. Här är ett första exempel…

EuroishEighties_Dropouts_#1Det är ju t ex inte självklart vad egentligen ”Euroish” innebär – ofta känner jag att jag vet vad jag menar, men gråzonen är bred – många hade t ex synpunkter på att Alphaville (som ju snodde åt sig många topplaceringar) var synthpop och inget annat.

I gränslandet befann sig också de holländska bröderna Bollands produktioner. Numero Uno återfanns ju på listan med både Tora tora tora (#84) och Madonna (#70), men inget mer… Be mig inte att motivera Bolland-producerade Falcos frånvaro, låt mig istället presentera mina tre Falco-favoriter och konstatera att åtminstone två av dem hade platsat på Topp 40 – om jag hade dragit gränsen lite åt sidan…

 

R-435586-1357685551-6622.jpeg#3. The Star Of Moon And Sun

1986, GiG Records
M&T: Rob & Ferdi Bolland, Falco
Prod: Rob & Ferdi Bolland

En albumlåt från Emotional som jag ända sedan jag köpte skivan alldeles nypressad och färsk har haft ett gott öra till. En hybrid av 60-talsrytmer, 80-talsproduktion och en typisk tvåspråkig Falcorefräng.

 

R-457863-1123348828.jpg#2. Garbo

1988, GiG Records
M&T: Rob & Ferdi Bolland
Prod: Rob & Ferdi Bolland

Jodå, även min nästfavorit är en albumlåt som aldrig kom på singel. På ovan nämnda Emotional fanns en Kathleen Turner-hyllning, och på uppföljaralbumet Wiener blut fanns den här hyllningen till vår egen Greta Garbo – som sagt, en stor favorit hos mig och en given Topp 40-låt på Euroish-listan om jag hade bestämt mig för att den skulle få vara med…

 

R-658597-1393700878-4636.jpeg#1. Vienna Calling

1985, GiG Records
M&T: Rob & Ferdi Bolland
Prod: Rob & Ferdi Bolland

En kanske inte helt oväntad etta!? En stor hit var den ju även i Sverige, och trots att det ju är Rock Me Amadeus som innehar klassiker-statusen, så är det ju den här som är Johann ’Falco’ Hölzels stora stund, eller hur? Och än en gång, hade jag bestämt för att plocka med Falco på Euroish-listan, ja då hade vi nog mött den här så långt upp som på Topp 20. Typ.