Euroish Eighties Ultimate Chart #1-2
Finally. Dags att knyta ihop säcken. Korsa mållinjen. Gå in i väggen kanske? Vad händer nu? En trogen läsare (vi kallar honom Bengt…) funderade så här. Fast det tog mer än ett par veckor ;)
”Din iver är närmast jämförbar med sexualitet. Fast musikalisk istället för sexuell. Som att kolla någon som försiktigt börjar onanera och blir mer och mer upphetsad och den musikaliska ”orgasmen” kommer inom några veckor vid plats 1. Sedan får vi se om du blir så utmattad av det att du måste ta en paus inför nästa musikaliska projekt.”
Well. Nu kör vi…
2. Alphaville – Sounds like a melody
Tyskland (1984, WEA Musik)
M&T: B.Lloyd, F.Mertens, M.Gold
Prod:Wolfgang ’Orlando’ Loos
Listan skulle ju, som tidigare påpekats, kunnat se väldigt annorlunda ut om jag hade valt andra ’regler’ och förutsättningar. Hade jag t ex valt att inte begränsa antalet låtar/artist till tre, så hade bl a Fancy, Sandra och Den Harrow lagt beslag på många av de typ 50 högsta placeringar. Men, med de nu aktuella förutsättningarna, så är dessa tyska herrar de stora dominanterna – Dance with me på plats 22, Big in Japan nyligen på plats 5 och nu alltså den historiska första Tracksettan på plats 2…
1982 bildade Hartwig Schierbaum, Frank Sorgatz och Bernhard Gößling bandet Forever Young, men ganska snart tog de sig istället som bekant ett nytt namn, hämtat från Jean-Luc Godards filmklassiker, samtidigt som det ursprungliga namnet ju inte alls glömdes bort…
…och som tidigare nämnts – även om det nutida Alphaville sällan är någon särskilt rolig upplevelse på scen, så tycker jag att de alltsom oftast har fått till det i studio – inte minst på senaste albumet Catching Rays On Giants från 2010.
1. Schilling – The Different Story (World Lust Of Crime)
Tyskland (1988,WEA Musik)
M&T: H.Kemmler, P.Schilling, S.Müller-Pi
Prod: Michael Cretu
Damtadaaaam! Pukor och trumpeter! Bortsett från några nära och kära och kanske någon enstaka uppmärksam Facebookgruppvän, så lär ingen ha gissat på denna. Eller? Visst, det är ju ingen högoddsare med en Cretu-produktion i topp efter hur det har sett ut på sistone, men ändå :) Och minsann, den andra Hubert Kemmler-låten på prispallen.
Men Peter Schilling alltså? Hmm…med detta påstår jag ju naturligtvis inte alls att han skulle vara den bästa euroish-artisten, utan snarare råkar han ju helt enkelt vara den som fick chansen att framföra denna pärla :)
Han debuterade redan 1976 under sitt riktiga förnamn Pierre, men är ju annars mest (och kanske uteslutande?) känd för sin omskrivning/fria tolkning av Bowie’s Space oddity, i form av hiten Major Tom 1982-83. Den var först stor på tyska i hemlandet med parentestillägget (Völlig losgelöst) och senare över stora delar av Europa på engelska med tillägget (Coming home). I hemlandet fick han sedan några fler halvhits, men när han 1988 kom tillbaka med The different story, så var det faktiskt bara i Sverige som den gick hem (10:a som bäst på singellistan…) – och hos mig såklart :)
Tack för en mycket underhållande och grym lista! Blev själv inspirerad att gå igenom alla gamla favoriter och själv peta ihop en ultimate list :)
Satan vad svårt det var! Bestämde mig för att även jag endast få ta tre låtar per artist och begränsade mig till en topp 30-lista. Så här blev den (en och annan likhet med din, men även några udda fåglar):
1 Hubert Kah – So many people
2 Peter Schilling – A different story
3 Ken Laszlo – Tonight
4 Brian Ice – Tokyo
5 David Dean – Bye bye baby goodbye
6 Sandra – Sisters and brothers
7 Fancy – Bolero
8 Ken Laszlo – Hey hey guy
9 Creu & Thiers – When love is the missing Word
10 Miko Mission – How old are you
11 Fancy – Slice me nice
12 Radiorama – So I know
13 London Boys – Witchita woman
14 Eddy Huntington – USSR
15 Alphaville – Universal daddy
16 Inker & Hamilton – Dancing into danger
17 My Mine – Can delight
18 Images – Les demons de minuit
19 Avalanche – Johnny johnny come home
20 Den Harrow – Don´t break my heart
21 Sandra – Secret land
22 Ken Laszlo – Don´t cry
23 Silent Circle – Touch in the night
24 William King – Robin Hood
25 Man – Arabian go go
26 Radiorama – Desire
27 Den Harrow – Catch the fox
28 Topo & Ruby – Under the ice
29 Den Harrow – You have a way
30 Valerie Dore – Lancelot
:) Ubbe
Ja, det var jäklar så likt det var – och att vi matchar två av tre på prispallen är ju rätt grymtJa, det var jäklar så likt det var – och att vi matchar två av tre på prispallen är ju rätt grymt.
Några kommentarer kring dina låtar som jag saknade. Placeringarna kan dock bli lite förvirrande, eftersom jag ju då använder siffrorna från min ”hela” (men ej helt kompletta) lista, d v s där det inte ligger någon begränsning på max 3 låtar/artist….
4. Brian Ice / Tokyo – Brian Ice #5, plats 225
6. Sandra / Sisters And Brothers – Sandra #14, plats 197
10. Miko Mission / How Old Are You – Miko Mission #4, plats 102
11. Fancy / Slice Me Nice – Fancy #4, plats 35
12. Radiorama / So I Know – Radiorama #6, plats 91
13. London Boys / Wichitah Woman – London Boys #7, plats 421
15. Alphaville / Universal Daddy – Alphaville #4, plats 94
16. Inker & Hamilton / Dancing Into Danger – av någon outgrundlig anledning, som jag nu knappt ens kan försvara, så ratade jag den av ’genreskäl’. Känns knäppt så här i efterhand, men kanske lika bra – annars hade vi haft ytterligare ett Cretualster i toppskiktet…
24. William King / Robin Hood – måste kolla, har inte med alls på listan
25. Man / Arabian Go Go – se ovan
28. Tobo & Roby / Under The Ice – plats 431 (!)
29. Den Harrow / You Have A Way – Den Harrow #9, plats 154
30. Valerie Dore / Lancelot – plats 436
En lysande avslutning! Att ha med något från ”Forever young”-albumet, en av dom bästa plattorna i historien, är självklart och ”Sound like a melody” är ännu en klassiker som jag älskar
Dessutom en lysande etta i Peter Schilling.Detta är en sorgligt bortglömd klassiker ute i landet idag och en värdig vinnare! Snyggt jobbat med att ta denna lista i hamn,
Tack! Starkt jobbat att ha tålamodet att följa den ända in i mål :)
Nu är det faktiskt jag som är ”MrX” alltså Bengt. Det är jag som ansvarig för det citatet. :-)
Jag får ju framför att dina topp-4-låtar varit något av anti-klimax för mig. Inte för att Sounds like a melody är dålig (för mig kommer den alltid vara den låt som hamnade etta på första Tracklistan 1984, visst stämmer väl det?) när jag som tonåring var i mitt pojkrum och köpte Okey och ibland tyska Bravo.
Men Peter Schillings låt gillar jag verkligen. Michael Cretu + Schilling blir som bäst när ”synth-panflöjten” kör igång.
:-)
Jomen jag vet att det var citat, jag tänkte bara försök ’anonymisera’ det lite ;) Och ja, jag är ju inte förvånad om det finns anti-klimax-känslor därute – jag menar, tre Cretu-grejer på de fyra första platserna ;)