Euroish Eighties Ultimate Chart #146-150
Så där, då är vi ute på andra sidan – och bloggens ”post-Eurovision-2014-era” inleds med en kvintett riktigt trevliga eurodängor. Jag ger er plats 150-146 på den ultimata listan, och samtidigt plats 97-95 på listan där endast varje artists bästa låt är med..
150. Mozzart – Jasmin China Girl
Tyskland (1988, ZYX Records)
M/T: A.Weindorf, Sabrina
Prod: Fancy
Paul Lander (som troligen egentligen heter något väldigt tyskt) var en bildskön herre som dök upp på en s k singelskiva 1985. ”Midnight lover” angavs vara producerad av Tess/Fancy, men det hörs tydligt att han även sjunger. Den låten blev dock ingen hit, så Paul fick artistnamnet Mozzart och släppte ytterligare en singel – utan nåt vidare resultat. Då bestämmer man sig för att gå ett steg till och stajla Mozzart till en Fancy-look-a-like, helt enkelt! Och se, då kom framgångarna – bl a då med den här.
Jovisst är det allas vår Fancy vi hör även här…
149. Hot & Cold – Love is like a game
Italien (1985, Il Discotto)
M/T: A.Pignagnoli, I.Spagna, O.Bacciocchi
Prod: L.Stagna
Om vi ska börja med att hänga upp oss på detaljer, så är det här ett jobbigt band att ha med att göra – för vad heter de egentligen? Ibland står det Hot Cold, ibland Hot & Cold och ibland Hot And Cold? Varm och kallt går det ut på i alla fall, så långt kan vi vara säkra – sedan är ju då den vanliga frågan vilka detta då är? Ja, som jag har förstått så var Hot & Cold ett ”tvillingprojekt” till Fun Fun, där leadsångerskan Antonella Pepe är gemensam för båda grupperna, och i båda fallen flankerad av Angela Parisi och ibland även Ivana Spagna. Att det sedan syns andra tjejer på omslag och i videoklipp, har inte med saken att göra…
Som Hot & Cold släppte iaf det här gänget ett antal låtar, där det här var den första. Och, det här är andra gången i listan som det dyker upp en italiensk låt som faktiskt släpptes i Sverige på Alpha Records (första gången var Moses ”Our Revolution”), och därför har en självskriven, numrerad, plats i min samling…
148. Blue System – Magic symphony (#97)
Tyskland (1989, Hansa/Ariola)
M/T: D.Bohlen
Prod: D.Bohlen/L.Rodriguez
Ja, det var ju inte mer än några dagar sedan som vi senast råkade på Dieter Bohlens drygt tioår långa ’soloutflykt’, så det finns ju inte så mycket mer att säga. Senast fick jag en kommentar om att första BS-plattan ”Walking on a rainbow” skulle vara den bästa, men som sagt, jag är benhårt inne på att 1989 års ”Twilight” egentligen är den enda BS-platta du behöver. Eller ja, ”Forever Blue” från 1994 är ju också bra – och ”Hello America” från 1992…hmmm…nej, du behöver dem nog alla tretton ;-)
Här är herr Bohlen, med vad som väl ändå får räknas som en av de större Blue System-hitsen, från alldeles underbara Peter’s Popshow!
147. Rudy & Co – Mama radio (#96)
Italien (1985, Time Records)
M/T: M.Natale, M.Farina
Prod: M.Farina, G.Crivellente, M.Natale
Nu var det ett tag sedan jag körde nåt Farina-Crivellente här på listan, men som sagt – ni lär få er beskärda del så småningom ;-) Eller ja, redan nu då faktiskt! Här är ett sånt där projekt där jag inte blir riktigt klok på vem/vilka det egentligen är som hörs och ligger bskom det hela. ”Rudy” i bandnamnet lär ju i alla fall vara Rudy Corradi, som också anges som det alltid lika svårdefinierade ”co-producer”, men det verkar som att även Mario Natale har en framträdande roll i musicerandet. Vem tjejen är som syns på omslaget och/eller inte är den som sjunger, det vet jag dock inte…
146. Squash Gang – I want an illusion (#95)
Spanien (1986, Blanco Y Negro)
M/T: C.Manzano, F.Quijada
Prod: Felix B. Mangione
Vi avslutar dagens sjok med en spansk liten pärla. Squash Gang bestod av bröderna Francisco & José Quijada, där den förstnämnde stod för musiken, medan José stod för sjungandet, tillsammans med Cristina Manzo, som i sin tur var den som skrev texterna. Jag höll på att skriva ”till alla deras låtar”, men det låter kanske lite överdrivet när hela deras diskografi består av två singlar släppta 1986-87 samt två tolvtummare 2009 respektive 2011 (vilka iofs även innehåller outgivet mtrl ”från förr”)
I vilket fall, det här är som sagt en trevlig liten italodänga, hur spansk den än må vara :) Här bjuds ni dessutom som synes på ett videoklipp, och jag har två frågor: 1. Vad har han i bakhuvudet? 2. Varför dansar hon dubbelt så snabb som honom?
Jag gillar på nåt sätt skivomslaget till Blue System-singeln och att Bohlen, av någon anledning, valt att ha en gitarr i knät.
”Jag tar en ackustisk gitarr och lägger i knät så tror folk att låten är en riktigt ackustisk popdänga.”
Men låten i sig innehåller ju inte så många gitarrer.
Haha, en ganska vanlig åkomma det där, även på scen!