Euroish Eighties Ultimate Chart #156-160

Dags för ytterligare fem tyska, franska och italienska kvalitetsalster från 1985-1987, på den enda listan du behöver ;) Och om du läser ordentligt nedan så inser du att vi nu kommer in i en ny intressant fas av listan….

160. Joy Peters – Don’t loose your heart tonight

Tyskland (1986, ZYX Records)
M/T: Axel Bretiung
Prod: B.Mayer, A.Breitung

Som jag sa senast, nu är det bra hela tiden :) Här är en artist som aldrig fick det genombrott som jag tycker han borde ha fått. Det kan i och för sig bero på att han när det begav sig faktiskt bara släppte två singlar, tydligen beroende på skivbolagstjafs.

Joy Peters (vars riktiga namn jag inte har lyckats luska ut) föddes i alla fall i Wien och upptäcktes av Silent Circles Axel Breitung när han ståuppade i Hannover. Minsann :) Men som sagt, av upptäckten blev inte mer än två singlar, dock släpptes ett tidigare outgivet album för några år sedan, så nu finns det lite mer material att njuta av om man letar ;-)

159. K.B Caps – Catch me now I’m falling

Tyskland (1987, ZYX Records)
M/T: C.Scheibe, C.Hume
Prod: Cay Hume

K.B Caps var ett av många projekt under 80-talet för tyske Cay Hume, och under just det namnet hade han ett gäng riktigt bra låtar, där Catch me now I’m falling är den näst bäst placerade på den här listan.

I övrigt vet jag bara att den gode Cay senare gick vidare och blev ’stjärna’ på vita duken, bl a med huvudrollen som maffiaboss i Panaah (To be alive). Finns det några cineaster i läsekretsen som kanske iaf har hört talas om den? ;-)

158. Jean-Pierre Mader – Un pied devant l’autre

Frankrike (1985, Flarenasch)
M/T: J-P.Mader, R.SefF
Prod: R.Seff

Dags för lite franskt igen! Och återigen handlar det om en artist som jag egentligen inte alls känner till, men eftersom jag inte är fransman så vågar jag stå för det :) Monsieur Mader var  tydligen var rätt stor i hemlandet under 80-talet, och efter sin egen skivkarriär har han fortsatt att producera flera kända franska artister.

Men, undrar nu vän av ordning – om jag nu inte vet vem han är, hur/varför är han då med på listan (och så här ’högt’?). Tja, svaret är helt enkelt än en gång att jag under researchen inför den här listan förlorade mig i ett YouTube-korslänks-maraton som gav mig en hel massa nya upplevelser – och specifikt visade det sig att jag just hade missat mycket franska höjdare som tveklöst platsar på listan…

Maders största hit verkar ha varit Macumba som kom 1985 och som bäst nådde en 3:e plats på den franska hitlistan. Den tycker jag inte är något vidare, däremot har jag alltså fallit för uppföljaren – Un pied devan’t l’autre blev som bäst 8:a i Frankike – och alltså #158 här…

157. Patty Ryan – Love is the name of the game (#100)

Tyskland (1987, ZYX Records)
M/T: C.Hire, G.Rochel
Prod: G.Rochel

Bridget/Patty var ju #185 med sin första hit Stay with me tonight, och här är hon alltså igen – med sin bäst placerade låt på min Euroish-lista. Love is the name of the game verkar inte ha släppts på singel annat än för den japanska marknaden, så vi får väl mer eller mindre räkna den som en albumlåt – t o m titellåten från debutalbumet. Den är skriven och producerad av Gerd Rochel (ibland kallad Gino Rocci) som tydligt var mannen bakom allt hon gjorde på 80-talet. Men när hon gjorde comeback i början av 00-talet var det bl a herrarna i Systems in Blue (d v s Dieter Bohlens studiomusiker från Modern Talking-tiden) som producerade henne.

Just ja, en sak till. Du kanske undrar vad ”(#100)” i rubriken betyder? Jo, nu kommer vi nämligen till en liten ’finess’ med listan. Jag kunde ju naturligtvis inte nöja med mig att bara sätta ihop en lista rakt upp och ner enligt de kriterier jag själv satt upp. Nej, det var ju tvunget att finnas några fler dimensioner än så ;-)

En av grundprinciperna var ju begränsningen att en och samma artist (eller i praktiken ett och samma artistnamn) får ha max tre låtar med – för att undvika 20-30 låtar av mina favoriter, helt enkelt. Men det innebär ju också att det i praktiken går att utvinna en lista med varje artists två bästa låtar (vilket ag dock inte har brytt mig om) och naturligtvis en lista bestående av endast EN låt per artist. Och det är Topp 100 på den som vi rent hypotetiskt är inne på nu, i och med Patty Ryans bäst placerade låt. Är du med? :)

156. Scotch – Delirio mind

Italien (1985, Many Records / Beat Box BB 7034)
M/T: F.Margutti, V.Lancini
Prod: D.Zambelli, W.Verdi

Du som var med redan i begynnelsen av listan minns kanske att jag då inledde med att lista de 20 som hamnade närmast de 200. Bland dem fanns ju då en troligen ganska överraskande låt – en låt som många, och då kanske framförallt ’vanligt folk’ (d v s helt normala människor, till skillnad från mig och mina själsfränder) gärna räknar upp som den enda låt de vet i italogenren, och som då många också räknar till en av 80-talets bästa. Jag tänker naturligtvis på Scotch’ Disco band – en låt som naturligtvis ÄR en klassiker, men på min lista har jag valt att bortse från allt som har med sånt att göra – det enda som kvalificerar eller diskvalificerar en låt för min lista är hur bra jag tycker den är. Och därför hamnade Disco band som sagt strax utanför de 200, och Scotch ’andra klassiker’ Delirio mind hamnar alltså här. Men, som jag sagt flera gånger vid det här laget – det är bara bra grejer nu, även om det kan te sig långt ner på listan.

Scotch själva behöver ju ingen närmare presentation, men lite mer tog jag upp i samband med att jag skrev om deras debut Penguins invasion – om du är nyfiken. Men, här är alltså Scotch med ’la-la-la-låten’ – men notera, den är inte deras bäst placerade…