Gina Jacobi – Upp igen + På jakt efter solen (1988)
Tänkte för en gångs skull göra något rätt, typ…Alla som är det minsta musikintresserade har säkert sett (och läst) dagens upprop ”Glöm inte bort oss när historien skrivs”, signerad av 157 kvinnliga artister. Uppropet tar naturligtvis upp den ständiga exkluderingen av kvinnliga pionjärer och förebilder när musikhistorien ska skrivas. Bland annat pekar man på hur framgångsrika kvinnor i musikbranschen ofta förminskas till att vara en produkt av t ex ett producentteam – ett synsätt och en företeelse som inte minst är vanlig i de genrer som jag rör mig. Det är tveklöst så att andelen manliga artister är avsevärt större här på bloggen, och väldigt sällan lyfter jag fram kvinnliga artister som från början sett till att göra saker på sitt egna sätt…
Så, jag bestämde mig för att statuera exempel. Här är Gina Jacobi – Sundsvallstjejen som sedan mitten av 80-talet släppt musik i olika former och i olika sammanhang, inte minst i eget namn och på eget bolag :)
Även om hennes ofta lite experimentella stil inte borde vara riktigt min påse, så har jag ändå alltid gillat hennes grejer, särskilt de två första soloalbumen Tid och rum (1986) och På jakt efter solen (1988). Vid den tiden var hon ganska flitigt spelad på radio, så de här låtarna är kanske inte helt okända…
Gina Jacobi – Upp igen & På jakt efter solen
(Jacobi)
1988, Mercury
Producerade av Clarence Öfwerman
[wpdevart_youtube]Asvefk9dmwA[/wpdevart_youtube]
[wpdevart_youtube]XUMWLLYPGHM[/wpdevart_youtube]
En fantastisk sångerska från min hemstad. Enligt mig är hon Sundsvalls bästa artist, men så är jag väldigt svag för den kvinnliga svenska rocktraditionen från 80-talet med Anne-Lie Rydé, Py Bäckman och Lolita Pop osv. ”Tid och rum” är en kanonplatta, men jag rekommenderar också hennes platta från 1989 ”Gå som på nålar”.