Candide – småländsk synthpop från förr och nu!
”Ibland kan man bara inte hejda sig. Eller jo, man trodde att man kunde, och man hejdade sig verkligen, men sen gick det inte längre..” Lät det där flummigt och fullständigt oförståeligt? Låt mig förklara; Redan i maj förra året fick jag ett mail från bandet Candide, där de bl a skrev: ”- Kan vi få tipsa om oss själva? Vi körde igång -84 och kör fortfarande…Vår musik är en blandning av synthpop, italo och lite schlager”. Vid det laget var jag ganska så fast i nån sorts övertygelse om att jag skulle hålla mig till att skriva om mina gamla favoritsinglar, d v s inte blanda in ’nya intryck’ och sånt som inte fanns i min skivhylla. Det var värst så tråkig jag var för ett knappt år sedan…
För nu sitter jag nämligen här och är fullständigt golvad av det här bandets senaste låt, och har då äntligen fördjupat mig även i deras tidigare alster. Men låt mig börja med den här senaste, och låt mig också, i dessa Melodifestivaltider, anamma det de själva skrev i sitt mail – det här är för mig den ultimata hybriden mellan synthpop och schlager, och det är naturligtvis så här jag skulle vilja att det lät i Melodifestivalen 2014 – även om/tack vare att ALLT påminner mig om det jag älskar med ’min’ musik från åren runt 1985-1987. Det är ord och inga visor, men det står jag för :) Bandet lade ut Du bränner mig på sin Soundcloud-sida för några dagar sedan, så än så länge finns den inte någon annanstans att få tag på…
Så, då har vi satt ribban. Sen är det faktiskt så att de har en förhållandevis välfylld websida med historik, musik och videos (www.candide.n.nu), så det finns ingen större anledning för mig att rabbla upp allt. Men sammanfattningsvis, bandet bildades 1984 i småländska Ljungby, spelade in ett gäng demos under åren 1986-1988…och, ja här är en av dem. Hur kunde Ödets serenad undgå att bli en hit när det begav sig?
I vilket fall, sedan gick tiden och de berättar själva hur Mats, Mange och Beppe sprang på varandra under 90-talet och sa att ’de skulle köra igång och spela igen’, men bortsett från en ’hemlig’ spelning på en fest 2004 så hände ingenting förrän i slutet av 2006 då nämnda herrar återförenades och började spela in musik. Och på den vägen är det nu – efter en del remixande (bl a åt gamle italohjälten Gazebo) så släpptes i början av 2013 singeln Änglar, som väl egentligen då är det första som detta 30 år gamla band ger ut ”på riktigt” – och den blev i alla fall en stor hit på Kronobergstoppen, åtta veckor som etta :)
Men allra bäst av deras nyare material (kanske fram till för några dagar sedan då…) är den minst sagt italo-influerade Stannar där du är – kan man bli annat än lycklig av det här?
Under fjolåret deltog de på minifestivalen Smör, Synthpop & Kärlek på Nalen i Stockholm, och de agerade förband till självaste Visage i Göteborg. Och om bara några dagar spelar de tillsammans med S.P.O.C.K i Jönköping. Minsann, det händer grejer kring det här bandet vars paroll är/var ”Candide – vi fortsätter där vi slutade” och ”We make music like we did in the 80’s”
Missa inte bandets SoundCloud-sida (https://soundcloud.com/candidemusik), varifrån jag har hämtat kvällens lilla bonus. Du befinner dig ju just nu på Shanghai-hyllande mark – så här är Candide’s version av underbara Toner av en melodi:
