Dag Brandth – Don’t Throw Our Love Away (1990) + MGP och nytt med Shatoo

Ett av alla de inlägg som jag utlovar att vara ”en kortis”, och då vet ni ju hur det brukar gå. Vi får väl se den här gången. Här är i alla fall en av de där låtarna som i praktiken har legat på vänt ända sedan bloggens födelse. Man kan väl säga att det handlar om ”svensk vinyl”, även om sångaren är norrman, och hela paketet doftar så mycket beatbox.se det bara kan göra…

Dag Brandth, frontfiguren från norska Shatoo – som på 80-talet var ett pojkband (läs mitt inlägg om deras inhemska storhetstid) och som idag har gjort comeback som nåt helt annat (läs här om comebacken tidigare i år) – hade alldeles efter bandets splittring i slutet av 80-talet en kort solokarriär. Albumet Tranquility från -88 är väl ingen större höjdare i min värld, men det gick efter vad jag har förstått ganska bra hemma i Norge.

Efter det albumet bestämde han sig dock för att flytta till Stockholm för att samarbeta med allas vår Peo Thyrén, som vid den tiden spelade i Sha-Boom, ihop med Dags gamla kollegor/rivaler från ungdomsåren i Halden, Dag Finn och Bobby Andersen. Men Peo jobbade också ihop med Lars McLachlan, som trogna läsare känner från Baton Rogue, med det som skulle bli Kiss & Tell – och precis där kom Dag Brandth in i bilden. De gav ut McLachlan-låten Don’t Throw Our Love Away, som på alla sätt lika gärna skulle kunna vara en Kiss & Tell-låt. Den blev tydligen en mindre hit lokalt i Stockholm 1990, men mer än så blev det inte – vilket ju naturligvis är i det närmaste tragiskt…

Dag Brandth – Don’t Throw Our Love Away
(Lars McLachlan)
1990, Sonet Grammofon
Producerad av Peo Thyrén

För att sedan göra en lång historia kort, så löpte karriären på hemma i Norge, bl a med ett deltagande i norska Melodi Grand Prix – en åttonde plats blev det för Untold…

Men som sagt – tidigare 2013 så kom han tillbaka igen som frontfigur i Shatoo. 25 år äldre, klokare och ja…kanske även 25 år bättre? Här är Shatoos senaste, Floodlights, som endast har några dagar på nacken….