Noice – Everything’s alright (1981)
Mycket annat som tar tid ifrån bloggandet för tillfället – men det blir bättring, jag lovar…
Här kommer i alla fall en liten kortis – fast en kortis som ändå är väldigt relevant när det gäller ’min röda tråd’. Jag har nämligen kommit fram till att en dominerande andel av mina ’svenska vinyler’, d v s de där singlarna och albumen som ligger mig allra närmast, har alla någon sorts koppling till tre stycken svenska grupper. Ibland handlar det om medlemmar, ibland låtskrivare eller producenter, ibland skivbolag eller något ännu mer långsökt – men, kopplingarna finns där!
OM jag nu hade haft en lite större och trogen läsarkrets ;-) så hade jag ju nu kunnat utlyst en gissningstävling om vilka tre grupper det handlar om, men det känns ju lite väl att ta i…eller hur? Eller?
Just i den här låten möts i alla fall två av dessa grupper på ett för mig väldigt oväntat sätt. Jag var själv lite för ung när det här släpptes, och har dessutom aldrig varit mycket för den här lite punkiga attityden. Det har inneburit att Noice aldrig gjort något större avtryck i min musikaliska världsbild, och att jag därigenom också har missat en hel del som jag så att säga uppskattar mer idag – och även att det där med bristen på ’avtryck i min musikaliska världsbild’ också är helt fel. En av de där tre ’ur-grupperna’ är nämligen just Noice, främst då genom Peo Thyréns senare ständiga närvaro i det finstilta på skivomslagen, men det är mer än så. Men mer om det en annan gång…
För, här möts alltså TVÅ av banden. Lyssna på arrangemanget och produktionen, det råder ingen tvekan om vem och vilket band som ligger bakom den ;-) Det här är alltså en engelsk version av låten Allting är okey som låg Noice’s andra album Bedårande barn av sin tid, och den gavs ut på singel i Västtyskland, Österrike och Schweiz – tillsammans med en likaledes engelskspråkig En kväll i tunnelbanan (One night in the subway) på B-sidan.
Supernyfiken på svaret på din frågeställning. Det ena bandet är ju Noice, men det andra …. Har ingen aning egentligen men drar till med Secret Service.
Ha ha, ja den där frågeställningen blev ju lite hängande i luften – kanske mest för bristen på respons ;-) Men visst har du alldeles rätt – som sagt så hörs det ju tydligt i den här låten (jfr bl a ”Ten O’Clock Postman”) och sedan går det ju att ana sig till lite överallt i bloggen. Är det inte Peo Thyrén som dyker upp, så är det Norell-Oson eller kanske Anders Hansson – eller…herrarna från det tredje ”ur-bandet” ;-)
Hamnade på din sida bara på en sökning om Noice så jag har väl ärligt talat inte läst mkt övrigt men … Vilket är det tredje ”urbandet”?
Kul att förstå att du uppskattar Noice nu för de håller lika bra idag som när det begav sig, tycker iaf jag ;) Och framför allt kul att höra just denna skivan för den ligger undanstoppad hemma och har inte lyssnats på på många långa år.