Papaï – Katakomberna (1983) [Uppdaterad]
Här är en kul grej! Ja, inte så mycket för att det är en gammal favorit och allt det där – för det är det inte. Jag hade nämligen aldrig hört låten eller ens hört talas om bandet fram till för ungefär en månad sedan. Då blev jag nämligen, på bloggens Facebooksida, tipsad av bandets gitarrist om deras (forna) existens.
Uppdatering 130524: Längst ner i inlägget hittar du nu också singelns b-sida, vilket är en ’klubbremix’ på Katakomberna, kallad Club K.
Han beskrev Papaï som ”ett postpunkband med intryck från bl a Ultravox, Jam, Simple Minds och Wham (!)” – och ja, förutom en allmän nyfikenhet på allt jag inte vet något om, så var det ju den där sista referensen som fick mig att skärpa koncentrationen – postpunk, Jam och Simple Minds har väl aldrig direkt varit min grej, men när man mixar det med ’tidiga’ Wham – ja, då får man helt enkelt det här :)
Det här är helt enkelt inte dumt alls, och för mig som liksom missade Strandeds storhetstid med Reeperbahn, Lustans Lakejer och tidiga Ratata, så ter sig det här som en liten pärla i deras katalog.
Papaï då, vilka var det? Ja, det här är vad jag fick lära mig! Tack Anders Simonsen (f ö numera i 80-talspartybandet Remind) för ditt ’inspel’ :)
”Göteborgska Papaï började kring 1980 som synthrockbandet Carolus Rex och bestod av Anders Bertilson (nu Simonsen) gitarr, Tor Bergman, sång, Dick Gillberg bas, Henrik Turefeldt keyboards och Michael Ilbert trummor. Bytte till namnet Papaï i samband med skivkontrakt med Stranded 1982. Singeln Katakomberna blev den enda skiva bandet gav ut. Kontakterna med Stranded gav dock ett antal spelningar, bl a med Niels Jensen – (filmen ”G”).
Namnkunnigast av medlemmarna är kanske Michael Ilbert som numera är musikproducent med bas i klassiska Hansastudion i Berlin. Ilbert arbetade i många år kring Music-a-matic-studion i Göteborg, tillsammans med bland andra Henryk Lipp (Extra, Blue-for-two). 1993-2002 arbetade han med Ulf Lundell kring dennes album Måne över Haväng, På andra sidan drömmarna, I ett vinterland och Club Zebra. Andra artister och grupper han jobbat med är till exempel Travis, Roxette, Wilmer X, Per Gessle, Brainpool, The Wannadies, Sator, The Cardigans, Union Carbide Productions, Staffan Hellstrand och Håkan Hellström.
Ilbert, Dick Gillberg och Henrik Turefeldt fortsatte efter att Papaï splittrats 1987 med bandet Reds som kom ut med två singlar på Klas Lundings nya bolag Record Station med låtarna ”Be mine” (1988) ”All over again” (1989) Någon fullängdare blev det inte heller här.”
Så, här är Katakomberna från 1983:
…och här är remixen från singelns baksida:
Att publiken skrek vet jag inte, men väldigt kul att höra ekot från minnets katakomber! Tack för de fina orden Per, och påminnelsen om stället Vauxhall. :)
Anders ex Papai/Carolus Rex
Om pre ”Papaï” kan jag säga att konstellationen ”carolus rex” var riktigt bra. Dom gjorde en spelning i slutet av 1982 eller kanske tidigt 1983 på en gammal legendarisk dans/jazzklubbslokal i göteborg kallad ”vauxhall” som låg på första långgatan 10. Lokalen revs i början på 1900-talet men återuppstod senare under samma namn. Jag hade ingen större aning om vad det var för band när jag & mitt gäng kom dit, men dom var HELT grymma! Vilket tight gäng med blåssektion och det hela. Vi var alldeles förstummade:-) Som en blandning av ett svintight reeperbahn blandat med ett svintight palais schaumburg (a la Lupa eran) och lite (eventuellt) spandau ballet ”diamondplattan” vibbar på det. Fantastiskt! Det där var ett gäng som gillade och absolut kunde spela sina instrument. Och gjorde det så bra att publiken skrek:-)
Om publiken skrek vet jag inte, men tack Per för fina ord och en sväng i minnets katakomber! Vauxhall förtjänar plats i den göteborgska rock- och pophistorien, bra där!
Anders, ex Papai/Carolus Rex